Vad är hypnos? hos LevAnde
En uråldrig väg till det undermedvetna.
Ända sedan 5000 år f kr har det hittats övningar som självhypnos. Många läkare och psykologer har bidragit till hypnosens utveckling genom tiderna. Bland annat Hippokrates, Sigmund Freud och Milton Ericson. Historiskt har hypnos använts av läkare vid operationer som bedövningsmedel i stället för narkos, krigstrauman, förlossningar och tand läkaringrepp.
Hypnos är en väg till det undermedvetna- sinnet, känslorna, upplevelserna och vanemönstrens säte.
Hjärnan skapar känslor
Det sinnet kan skapa kan sinnet förändra
Det enda sättet vi naturligt kan komma i kontakt med det undermedvetna är när vi sover och under hypnos. Skillnaden är att under sömn kan vi inte bedriva någon terapi – men i hypnos är det fullt möjligt.
Hjärnan behandlar inre bilder på samma sätt som yttre. Den kan inte skilja mellan verkliga bilder och bilder som skapats genom vår föreställningsförmåga eller fantasi. Det är därför hypnos är så effektivt: vi får lättare tillgång till höger hjärnhalva, vars språk är bilder och känslor.
I hypnos sänks hjärnaktiviteten och den kritiska, analyserande delen av sinnet kopplas lättare ur, vilket gör det undermedvetna mer mottagligt för förändring.
Hypnos – ett naturligt tillstånd
Hypnos är ett helt naturligt, behagligt och avslappnat tillstånd som vi alla befinner oss i flera gånger varje dag – ofta utan att tänka på det.
Vi är i ett hypnotiskt tillstånd när vi till exempel:
läser en bok
kör bil
promenerar
ser på tv
spelar dataspel
målar eller skapar
spelar musik
Detta sker ungefär var 90–120:e minut under dygnet. Hypnos uppstår när sinnet är fokuserat och uppmärksamt samtidigt som kroppen befinner sig i lätt till djup avslappning (trance).
När en person försätts i hypnos sker det alltid med egen vilja, genom enkla instruktioner. Alla med normal intelligens och koncentrationsförmåga kan – om de vill – gå in i hypnos. Ju mer man övar, desto lättare blir det.
Scenhypnos är till för underhållning och är tyvärr ofta det många förknippar med hypnos, vilket har bidragit till missförstånd och rädsla.
Trygghet och kontroll i hypnos
Du har fullständig kontroll över det som råder och kan aldrig göra något mot din vilja.
I hypnos vilar nervsystemet i ett djupt avslappnat tillstånd – ibland liknat vid en vaken sömn. Du har hela tiden full kontroll och kan aldrig göra något mot din vilja.
Du behöver inte svara på frågor du inte vill, och du kan när som helst avbryta och kliva ur hypnosen. Mina klienter upplever tillståndet som behagligt och känner sällan behov av att avsluta i förtid.
Det finns ingen universell "hypnoskänsla" – upplevelsen är individuell och unik för varje person.
Hur upplevs hypnos?
Hypnos kan upplevas genom olika sinnes- och kroppsreaktioner, till exempel:
djup avslappning
dåsighet
drömliknande tillstånd
förändrat medvetandetillstånd
känsla av tyngd eller lätthet i kroppen
domningar
pirrningar eller kittlingar i ben, fingrar eller ansikte
ökad salivproduktion
tårande ögon
Under hypnos får människor ofta kontakt med sin inneboende kraft och potential, särskilt när traumatiska hinder får lösas upp.
Under Hypnos finner människor sin inneboende kraft och potential när traumatiska hinder lösgörs.
Hypnoalanys
Baseras till stor del på Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier.
Hypnoanalys och historisk utveckling
År 1841 utvecklade läkaren James Braid teorin att hypnos var en form av sömn – därav namnet. Han insåg senare att detta var felaktigt, men begreppet hade redan fått spridning världen över, vilket bidragit till många missförstånd.
Milton Erickson hade stor betydelse för hypnosens moderna utveckling. Hans arbete med trance användes bland annat vid behandling av krigstrauman efter världskrigen. Han såg hur trance kunde hjälpa klienter att frikoppla från inre hinder och få tillgång till sina egna resurser, sin potential och sin förmåga till läkning.
Det finns idag omfattande forskning världen över kring hypnos och dess effekter. Under 1900-talet blev hypnos en del av läkarutbildningar och spreds till Sverige bland annat genom Lars-Eric Uneståhl.
En av de mest kända forskningsmiljöerna är Nancy-skolan i Frankrike, där flera framstående forskare och psykologer verkade – bland andra Bernheim, Breuer, Sigmund Freud, Émile Coué och Charles Baudouin.